Ikväll blir det lasagne och en klassiker till kvällen.

.

.

.

Åh, Rally är verkligen mys för mig! Det finns så många sketcher som är bra. Varför kan de inte bara börja sända repriser på Rally på radio?! Snälla..?

Jag försökte jaga rätt på Benny och Betty Boo's när de ordvisar men de verkar inte finnas på Youtube.   

Får nöja mig med att bjussa på den här klassikern istället!

.

.

.

Baby är borta på tjänsteresa. Och vad möter mig när jag kommer hem? Jo, en söt lapp på datorn!

Helt plötsligt kändes det mycket mer okej att komma hem till en tom lägenhet utan honom. 

Med risk för att smöra ner bloggen helt och med risk för att gå över gränsen för hur personlig man får vara, så måste jag bara få skriva av mig lite... En varning går ut till alla känsliga läsare!

Lappar är mysiga, det tycker jag fortfarande. Jag och Baby är inne på vårt 8:e år nu. Och det händer ibland att jag reflekterar bakåt i tiden. För sju år sedan var vi nykära och det var många söta lappar titt som tätt. Vi hade ett långdistansförhållande... Det var tufft. Och egentligen kände vi kanske inte varandra så väl.

Jag kommer aldrig att glömma första gången jag såg Baby. Folk pratar om kärlek vid första ögonkastet, och så var det verkligen för mig den där sena sommarkvällen när det enda jag såg var en ryggtavla hela vägen hem till Ålidhem. I'll never forget it. Känslan av att där går mannen i mitt liv. Jag måste få kontakt med honom, jag bara måste! Fegar jag ur nu, så kommer jag att ångra mig resten av mitt liv!

Den där känslan finns där fortfarande. Men. Min mamma sa till mig någon gång att kärleken blir djupare med åren. Och det är inte förrän på senare tid som jag har börjat förstå vad hon egentligen menade. Åtta år. Vi är bästa vänner. Vi känner varandra utan och innantill. Vi bråkar och blir vänner igen. Och det finns ingen annan. Klyschor som att han är min bättre hälft har blivit sanna. Vi kompletterar varandra, behöver varandra. Med honom är jag bättre. Vi växer ihop. Vi växer tillsammans. Bildar en framtid tillsammans. Bygger hus. Planerar för resten av livet.

Lappar i all ära. Men den finaste kärleksförklaringen fick jag faktiskt i veckan. Det var valborg och jag jobbade kväll. När jag ska åka hem inser jag att bussen kommer att vara smockad med fulla fjortisar - min största skräck. Vem kommer och möter mig på väg ut mot bussen? Jo, Baby - som precis har åkt 40 minuter enkel väg på en tråkig buss, på sin lediga kväll, bara för att hålla mig sällskap på bussen hem. Där kan man snacka kärleksförklaring!

I vardagen hinner man inte alltid reflektera så mycket. Tiden går sin gilla gång.  Dagarna fylls med; jobb, mat, ledig tid, sömn, jobb, mat, ledig tid, sömn... Men vi har snart haft åtta fantastiska år. Mina bästa år. Bättre och bättre för varje dag. Jag trodde inte ens att det fanns sån här kärlek på riktigt. Jag förundras, och konstaterar att jag är världens lyckligaste!

.

.

.

.

.

. 

Sitter och surfar runt och läser om snubben som skurit sig själv med kniv och hävdar att det var en björn som åsamkade honom skadorna. Vad är poängen med att fejka en björnattack? Trodde han verkligen att folk skulle gå på det där?! Uppenbarligen handlar det här om en människa som inte mår bra.

Anyways.

Länkat via ett forum som diskuterade "björnmannen" så hittade jag något som var desto häftigare...

Hårdare gubbe får man leta efter!

.

.

.

Världens bästa spel. Synd bara att projektorn ska dra så mkt ström...

.

.

. 

Nästa vecka har vi ett möte med Kvänum så att vi kan få en preliminär prissättning på köket vilket vi behöver inför lånelöftet. Inför mötet måste vi vara någorlunda överens om hur köket ska se ut. Men för att kunna bestämma kök måste vi också ha en känsla för hur allt annat i huset ska se ut. Klinker, trägolv, trappa, inredning...

I veckan känns det som att vi har kommit en bit på väg, då vi hade ett möte med ett företag som bygger trappor i Boden. Offerten på trappan ramlade in idag, det såg ljust ut. Jag diggar han som är vår kontakt där och det skönaste av allt är att vi har en klar bild av hur vi vill att tappen ska se ut. Utifrån trappan kan man ju spinna vidare på resten.

Sen har vi spånat på idéer om klinker, bänkskiva, och material till köksön. Igår spenderade vi kvällen med att googla bilder på kök och jämföra vad vi tycker är snyggt/fult. Jag gillar när man har blandat olika material, stilar och färger. Baby är mer inne på kontraster och stilrena lösningar. Vi är inte riktigt överens, men jag är övertygad om att vi kommer att hitta en bra lösning till slut.

Det här med ljussättning är ett helt eget kapitel. Vi funderar på att ta in nån snubbe som kan designa ljus och låta honom bestämma hur huset ska ljussättas. Frågan är bara om det finns någon i stan som kan hjälpa oss?

Blah.. Ja ni hör ju. Just nu är vi mitt uppe i en massa beslut som måste tas. Men det är kul! Om ett år är det dags att börja bygga - kommer vi att hinna med allt? Ett år känns nära nu.

.

.

.

Idag upptäckte jag senapsdressing. Gjorde den alldeles själv dessutom!

Några år för sent egentligen, när man tänker efter...

Hädanefter blir det senapsdressig på allt! Mums!

.

.

.